begrips..?

återigen vill jag bara skriva av mig. Jag länkar inte till min blogg någonstans så ni som läser den får skylla er själva..

förlåtförlåtförlåt för att jag är nere. jag vet hur tråkigt det är att läsa någon som klagar på livet. Fast det gör jag inte! Jag klagar inte. Nej, jag skriver om hur det faktiskt är, och varför jag tror att saker händer. Som jag sa igår så tror jag att allting har en mening, eller att allting händer av en anledning. Det låter jättereligiöst, men det är inte så jag menar. Jag menar bara på att man lär sig någonting av allting, och kunskaper kan man inte få för mycket av.
Varje gång man nu lär sig någonting, så kan det ju kännas som att livet är skit och att man bara klagar, men jag säger att mina problem är en slags läxa. Om man inte gör läxorna så går det dåligt på provet.
Jag har en hel del "läxor" nu, känns det som. Just nu skulle jag helst slippa dom, men det blir bra i slutet vill jag tro. Samtidigt skulle det ju vara himlans roligt att må bra nu när man är ung och kan bara njuta av livet. Men jag njuter inte direkt. Läxorna är för många...

begrips?!
bye

Det kommer värre smällar, som jag sa.

det är svårt att förstå när någonting är slut. jag tycker inte om att offentliggöra mina känslor, och framförallt inte när det har att göra med någon annan. Men när jag känner och mår som jag gör så vill jag bara skriva av mig. Ord räcker inte till, men det är alltid skönt att bara få bli av med lite energi på annat än att vara nere.

Allt som händer, händer av en anledningen. Den anledningen kanske kan vara svårt att förstå ibland. Jag vet inte vad jag känner riktigt. Det som är , det känns bara så oerhört tomt. Något man varit fäst vid så länge. När jag i efterhand kommer på att allting skedde lite på grund av att andra sa hur det skulle vara. Jag menar inte att jag ångrar något. Det är tomt bara. Det är tomt.

NACKA,KENYA,NACKA

skolan är igång, jag är pepp. Jag är sjuk som satan, men inget depp!

För att återgå till det tidigare inlägget..
Media sa jag, ja.. Nu har jag fått lite mer tankar angående media. Mina planer ser ut såhär; Söka nacka media, och gå där i ett år. Sen i tvåan flytta till kenya i ett år och plugga sam där. Efter detta år, komma tillbaka till stockholm och fortsätta i nacka.
Det ska faktiskt bli roligt att söka gymnasium !

ett kort inlägg är bättre än inget . puss

www.mediagymnasiet.se


Det är inte länge kvar nu. Om lite mer än en vecka börjar jag nian. Då ska alla val göras. När jag tänker på det känns det som att nian är slutet på ett liv och början på ett helt annat.

Igår satt jag och min familj på en restaurang i norrköping och pratade om utbildning och framtid. Så klart blev mitt gymnasieval det "hetaste" samtalsämnet...
När jag började sjuan var jag fast bestämd att jag skulle ha högsta betyg i allt och så skulle jag söka till en skola i norge och plugga vidare till att bli advokat till FN:s generalsekreterare. Anledning till det målet var att min kompis maja pluggade där, och hennes mål var/är att bli generalsekreterare. Det går riktigt bra för henne, och nu har hon fått stipendium och ska gå på universitet i usa. Det var mitt mål när jag började sjuan.

Jag tror att det är fel att säga att jag har sänkt mina ambitioner, men jag känner inte längre att jag vill gå där. Man kan allt om man vill och bestämmer sig, men jag tror faktiskt inte att jag ens vill gå den utbildningen. Som sagt hände väldigt mycket under 2007. Jag började spela handboll i Eskilstuna, jag blev kär, jag fick nya kompisar, jag fick helt enkelt nya intressen.
Tankarna förvirrar mig. Gymnasieval är trotts allt viktigt.

Jag gjorde några tester i skolan. Dom testerna sa att jag skulle gå antingen IB ( international Baccalaureate?????? ) eller något slags Mediaprogram. Jag har läst om vad det innebär att gå IB - höga betyg, minimal fritid men bra utbildning. Jag väljer bort det, för att om jag ska kunna fortsätta med handbollen behöver jag fritid.. (tänk om jag väljer att söka handbollgymnasium? det är också ett alternativ!).. nå, Media då ? Media kräver höga betyg, idéer, blablabla. Det låter roligt tycker jag. sååå.....

Mitt mål med detta år är höga betyg, MYCKET bättre studieteknik och så ska jag söka till Mediagymnasiet i Nacka (rubriken).

ahój!

MoaLee Hassle 1993-2008

10 september 1993.

Tvingas ut med kejsarsnitt, lite mer än 3 veckor försenad. UT UT UT!
Vägde 4760 gram och var 56 cm lång. Min hudfärg var blå och navelsträngen ville döda mig.
Välkommen till världen, sötis!

år 1997

Vi flyttar från min älskade lägenhet vid min älskade hamn. Min älskade dagisfröken Leni och min bästa kompis kalle. Mitt egna rum med en rutten julgran och från min första kärlek Douglas. Vi lämnade mitt hem, min trygghet. Vi lämnade Vaxholm.

år 1998

Vi har bott i Katrineholm i ett år. Jag går hos en dagmamma som heter Britty i Floda. Jag trivs bra, men saknar vaxholm. Min bästa kompis hos Britty var Victoria Jansson. Hon var ett år yngre och genomsnäll. En sak jag minns, när jag tänker på britty-tiden så var det eran konstiga sörmländska dialekt! En gång stog jag på en stol i brittys kök och skulle ta ner glasskålar. Då "blänger" hon på mig och säger "gå dään moa!". Jag fattade verkligen ingenting. Jag stog kvar, och tittade frågande på henne. Hon sa "gå dän" ca. 40 gånger. sen lyfte hon ner mig. När jag kom hem den eftermiddagen frågade jag mamma och pappa varför alla lät så sura och varför alla gnällde på allting, och framförallt, vad "gå dän" betydde. Nu vet jag !
Herre gud vilket intryck jag fick av er sörmlänningar först ;) haha! ( as if I never became one!)

år 2000

Jag började ettan! Flodafors skola. Den som skulle vara så bra. Jag minns faktiskt inte så mycket från den tiden. Jag minns bara att min bror inte trivdes i Floda, och att han umgicks med yngre. Dom vänner jag minns som simon var med är Alexander, Adam, Alfred och simons flickvän Åsa. Åsa var min idol! Dom var tillsammans i 3 år. Ganska coolt, va?

senare samma år...
Byter jag & Simon skola. Vi bytte till Bie, där vår äldre kusin Erik gick. Simon stormtrivdes, men denna gång gjorde inte jag det. Jag trivdes inte med någonting.

år 2005

Simon har börjat högstadiet, så jag var ensam kvar i Bie. Jag orkade inte längre så jag bytte skola till Sandbäcken. anledningen till bytet mellan bie och sandbäcken var att jag inte trivdes bland en del lärare i Bie, jag gillade inte att vi gick i dubbelklasser (4-5:or) plus att vi var sex tjejer totalt i min ålder, och dom var redan grupperade. Jag bytte!

år 2007

Mina högstadieår har börjat. Jag inte bara trivs i klassen, jag älskar den! Alla är underbara, jag tyckte att det kändes som en familj. Nu när jag hade började på tallås så träffar jag alla andra kompisar som jag känt och umgåtts med som yngre. Min brors kompisar från floda dyker upp. Ja, allt är roligt med högstadiet hittils! förutom själva pluggandet såklart ;)

2007 / 2008
Ett myyycket händelserikt år må jag säga! väldigt ledsamt, men samtidigt så lärorikt. Jag ångrar ingenting, för som sagt. Utan misstag lär man sig ingenting. Kärlek, Skola, Idrott. Tiden räcker knappt till med allt jag vill göra. vissa val får man göra. Jag har valt bort mycket.

Det är jag!

Det var det jag ville ha sagt.

Det tidigare inlägget, det var nog det jag ville ha sagt med min blogg. Jag uppdaterar och uppdaterar, men till vilken nytta? Jag vill inte bli en känd bloggare. Jag följde bara med strömmen och skaffade blogg. Men nu är jag trött på det! Jag kommer inte orka skriva fler meningslösa inlägg. Jag kommer fortsätta i samma stuk som det enda inlägget jag har nu. Om jag ens fortsätter vill säga.
Min blogg kommer att vara ett avlastningsutrymme för mina tankar och känslor i framtiden. Då när alla är bortresta och jag inte har någon att prata med - då kommer jag att uppdatera, och det kan ju vara lite när som. Så håll koll i alla fall.

ps. Det finns så otroligt mycket mer jag vill tillägga i det tidigare inlägget, men jag låter för en gång skull bli. Försök i alla fall att förstå budskapet! Ha en trevlig fortsatt sommar everyone ! ds.

Att fela är mänskligt, att förlåta...

Alla gör misstag. Den som aldrig gör misstag gör heller ingenting rätt. När man gör något som är fel, då får man ta konsekvenserna av det.

Jag har gjort fel, det vet jag. Jag har försökt så gott jag kunnat att gottgöra alla som "drabbades". En del förlåter, en del låtsas att dom förlåter och är i själva verket fortfarande skitsura, och en del bara struntar i alla ursäkter och dömer en mitt av.
Alla sätt är ju rätt. Jag har gjort fel och kan inte förvänta mig rosor av dom som blivit utsatta. Dom som förlåter är riktiga vänner, och inser att alla gör misstag. Dom som säger att dom förlåter men inte gör det "på riktigt", det är dom som är rädda för konsekvenserna. Dom som inte förlåter över huvud taget det är dom som har tagit åt sig riktigt mycket av det jag sagt eller gjort, eller så har dom aldrig gjort bort sig själva.

När jag har gjort bort mig eller liknande på någon annans bekostnad, det är då jag mår som sämst. När jag vet att det jag gjort kan ha gått ut över någon annan.
Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag skriver allt det här så offentligt. Det är inte för att jag vill få uppmärksamhet och kommentarer, utan jag vill bara få ur mig allt som jag känner just nu. Jag har gjort fel, och att fela är mänskligt. Att förlåta skulle jag säga är en konst. Att förlåta någon annan kan vara en prestation. prestige kallas det nog. Jag vet inte om jag är bra på att förlåta. Ibland tar det tid.

Oj herre gud, det är så mycket mer jag vill skriva. jag vill skriva orsaken till detta inlägg, men jag håller mig ifrån det.
Jag skyller på rädsla tror jag nog. Rädsla för konsekvenser.

förlåt?